Carry on

Vilken dag. En dag man inte gör om så många gånger i och för sig. Jag har bokstavligen talat ätit hela dagen - fikat med mina bästa vänner i nästan tre timmar, fikat på jobbet, fikat och ätit hemma hos mormor och morfar, fikat med en jobbkompis och sedan ätit middag här hemma med familjen en sista gång innan jag åker (pappa lagar för övrigt grymt god panerad torskfilé och en remouladsås utan dess like). Allt inom loppet av nio timmar.

Jag har slitit mig från svensk TV och ska alldeles strax gå ner och sluka ett stort glas med svenskt underbart kranvatten och slänga i massor med is (okej, "massor" är väl en hyperbol, men jag tänker fasen njuta av the swedish ice medan jag kan). Även om jag har morgondagens frukost och lunch framför mig så känns det som att det slutar här, ikväll, nu. Jag har sagt hejdå till alla utom min far som är så snäll och skjutar mig till Arlanda imorgon kväll för att sova över och krama mig farväl.

Och på ett sätt är det skönt att ha imorgon på sig att sova länge, gå upp när jag känner för det (sent), se på nån såpa på TV och stryka lite kläder efter frukost. Gå igenom listan ännu en gång till och leta igenom lägenheten efter saker jag kan tänkas ha glömt. Och sedan med konstiga, tunga steg stänga dörren, vrida om nyckeln och bära mina väskor ut till min gamla Volvo. Köra ut till farmor och farfar en sista gång. Sedan skjutsar hon mig till Norrköping. Och sedan åker vi, jag och pappa. Hejdå Norrköping.





Packningen är ju klar nu efter allt tvättande jag gjort idag och jag ska faktiskt bara re-packa väskan en gång imorgon och sedan är jag redo att dra. Börjar få ångest inför val av klädsel på planet, men jag tror att det blir till att göra en Fredrika och köra kjol och leggings, med min fina underbara Student 2010-tröja över. Kamerabatterierna är laddade och minneskorten i princip tomma. Garderoben är långt ifrån tömd men det viktigaste har jag med mig.

Sex månader, 27 veckor, 189 dagar (på ett ungefär). Det går nog, faktiskt, ganska fort. Och gör det inte det och vi har det tråkigt och jobbigt emellanåt så kan jag och Fredrika tänka (som min f.d. svenskalärare så bra uttryckte det) att vi iallafall har tråkigt - i Australien! Istället för exempelvis ett kallt och grått Sverige.

Blir nog inget mer blogginlägg förrän jag landat i Sydney på torsdag, ungefär kl 10 svensk tid. Titta in här på lunchen på torsdag så hörs vi. Jag ska njuta av varenda sekund och det gäller bara att tänka HAKUNA MATATA så ordnar sig resten. Som sagt är det värsta som kan hända att vi blir luffare, och det är bättre än mycket annat.

Heter för övrigt johannasofiafredrika på Skype! Sydney ligger +10 timmar så vi får arbeta efter det dessa månader...

Nu drar jag. Cheers, så ses vi från andra sidan jorden! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0