Är fruktansvärt varmt och fuktigt här idag, åska är det i luften - utan att själva åskan är närvarande. Pratar med min fina Alexandra här just nu, saknar henne, hon är duktig. Läste just mail från världens bästa mattelärare och blir lika glad som man alltid blev när man hade lektion i matematik D och allt bara blev bättre för att man hade en så bra lärare som gjorde det värt ansträngningen.

Jag har nämligen lyckats med bedriften att på några veckor här nu mailat runt till både släkt, familj och vänner, de som man inte pratar med så ofta alltså, men som man fortfarande undrar vad de gör, hur de mår och om det hänt något nytt i deras liv. Tycker att man gör det lite för sällan även när man inte är iväg på resor och vill uppdatera sig - man borde hålla kontakten med folk så gott man bara kan egentligen. För man vet ju ärligt talat inte när saker och ting kan vända (jag tänker på något jag fick bli varse om senast idag - jag är så glad att du mår bra!). Är hursomhelst glad att höra ifrån alla och ska definitivt försöka träffa så många jag kan när jag kommit hem från min resa. Men först ska jag krama om min mamma, pappa, familj, och världens finaste vänner som finns hemma i Sverige.

Hade ett långt samtal med min supervisor idag. Alla vet nu om att jag har mitt sista pass på fredag nästa vecka och kunderna börjar önska mig lycka till och vill att jag stannar på fredag kväll och pratar med dem innan jag åker. Blir lite teary-eyed när Greg säger att han har haft dagar då han mått lite dåligt men att när han sett mig komma in klockan 12 med ett leende på läpparna och på gott humör, så har han på något sätt mått bättre av det. Jag är så glad att jag kan få andra människor att le och jag är glad om jag bidragit till att locka fram lite leenden på jobbet under mina fyra månader här. Har dock svårt att ta till mig komplimanger, som alltid. Har tänkt köpa en eller två askar med Aladdin-choklad från svenska kyrkan och ge till folket innan jag åker. Eller är det Paradis som är den godaste? Hjälp mig...