No doubt in my mind where I belong

We are all a little weird and life's a little weird, and when we find someone whose weirdness is compatible with ours, we join up with them and fall in mutual weirdness and call it love.

Är vad man skulle kunna kalla sängliggande efter en helg med grymt mycket hostande, harklande, snytande och allmänt snurrande. Imorse hade jag så extremt lågt blodtryck att jag knappt kunde stå upp, förmodligen ett resultat av att jag legat ner och inte gjort nåt (förutom att jobba) de senaste dagarna. Efter en film och massor med vatten drog jag mig upp till affären och köpte frukt, yoghurt och choklad, definitivt bland det bästa jag vet att svulla på. Min rosa äckliga hostmedicin behöver jag ha någon form av "smakdämpare" till också.

Pojkarna smsade att de ska lämna Tasmanien imorgon och åka till Melbourne. De hade visst haft snö där nere (!) och det får mig såklart att överväga mitt val av packning inför Nya Zeeland ännu en gång. Fredrika tog förresten ut tjugo ton skräp här förut, det behövdes verkligen. På torsdag blir det att städa hela rummet och kasta all vår mat. Jädrar vad vi ska ha tillbaka vårt bond på 320 dollar var efter det.

Är inte så pepp på att jobba imorgon med den här lågt blodtryck-attacken som kommer lite då och då för mig, brukar ta en dag eller två innan jag fungerar normalt. Ska dessutom dela ut flyers imorgon, great... Nåväl, bara tre timmar. Min sista måndag här. Bara att göra det bästa av det, så länge jag står upp så är det ingen fara :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0