Om det finns någon förutom min mamma och pappa som jag ska tacka för att jag lever, så är det kapten Richard De Crespigny och resten av crew på QF32 den där dagen i november. Ikväll visas en dokumentär på Channel Nine här i Australien om vår lilla flygincident; hur kaptenen i princip var skillnad mellan katastrof och lyckligt slut, hur mirakulöst planet fortsatte flyga trots att det tekniskt sett inte borde gjort det, hur allt gick till... etc, etc. Tre månader efteråt kan man ju tycka att jag borde släppt det och skita i allt som har med det att göra för att inte dra upp dåliga minnen. Men Johanna Friis har svårt att släppa saker, hon tänker för mycket på vad som skulle kunna hänt. Hon tänker på vilken sinnessjuk tur jag och ungefär 450 andra människor hade.