The sunny side

Det blev en sen kväll med chips, läsk och Due Date tillsammans med våra pojkar här hemma igår. De hade lite beslutsångest över var de skulle ta vägen under de få dagar de har tills vi ska fira Linus födelsedag på fredag, men tillslut samsades de om Byron Bay och de sitter på ett 13-timmarståg as we speak. Födelsedagsbarnet har ångrat sig och joinar oss förmodligen till Queensland också, och det känns sweet att vi blir hela fyra personer!

Nåväl, early morning idag och när jag kommer till jobbet en halvtimme för tidigt så springer chefen fram direkt och undrar om jag kan stanna till 21 för att min supervisor var sjuk. Fint med pengar tänker jag, men nu när jag sitter här 9 och en halv timme senare så är mitt huvud lite halvdött och min kropp skriker efter sängen. Ångrar inte att jag tog passet, ville egentligen bara säga att jag ibland sliter häcken av mig för att skramla ihop pengar :)

Sitter och lyssnar på Adele, men nu blir det ett avsnitt av Solsidan innan jag lägger mig för sömn tidigt, vet inte hur jobbtiderna är imorgon, men men. Har en lista på saker jag måste göra, och det känns knappast som att imorgon kommer bli mycket mer produktivt än idag. Oh well, allt ordnar sig.

Förresten Sverige - skicka Eric Saade till Eurovision om inte Love Generation kickar ass på lördag.

Att vara eller inte vara

Tillbaka till svenska i denna blogg, trots att jag enligt Google analytics (som Fredrika introducerade mig till i förra veckan) har besökare både i Sverige och Norge men också England, Australien och Brasilien (?!). Har haft en underbar fredag-lördag-söndag där jag jobbat, hängt med fina vänner (som verkligen kommer saknas när man åker härifrån) och njutit av att det för en gångs skull är "normal" Australien-värme; alltså visst, mycket mycket varmare än i Sverige men ändå inte dödsvarmt; och heller inte så regnigt och kallt som det kan vara hemma på sommaren/hösten/våren (typ året runt alltså...).

I fredags kom Linus hit tidigt, och senare på dagen så kom även Jakob ner från att ha jobbat i en månad på druvplockeri. Vår lilla svennegrupp som ska till Nya Zeeland har träffats för första gången och det blir en intressant resa till grannlandet, speciellt som vi ska spendera mycket tid med varandra på en buss. Vi har en rätt mega-major-enorm jargong i vår grupp har jag märkt. Och så undrar jag, hur ändlös kan en diskussion om tv-spel egentligen bli?




Gick en sväng med norrköpingsborna och så vår fina Maja igår kväll, mycket mysigt, och idag åkte vi till Bondi beach. Underbart med lite sol efter en vecka med regn. Hur tokigt det är låter så kände jag mig blek innan idag, hmm. Nu är det dags att sova. Imorgon är det en ny vecka och sen en till och sedan är vi på veckan då vi åker till Auckland.

Tiden går fort.

This could be the end

I really thought that actions spoke louder than words, that I really tell people how I feel about them and how happy I am to have them in my life. I've realised that sometimes it aint so and that not only me, but everyone, should be more honest and open about their feelings. Doesn't matter if you're friends or more than that - things shouldn't be taken for granted, ever.

Going home from Australia will definately be one of the strangest and hardest things I will do. I love it here, and there's so many great people I have met down here that I will miss something terribly. There is one person in particular I'm talking about right now, and I really want this person to know how much I care. And how much I think this person is completely beyond words-amazing to be with. Just being around you - I will miss it something terribly. No words will ever let you know how much memories I will have and how happy I will be to have them. And I when I think of these memories, it's not the places we went to or the people that were around us that will come to my mind. It's you.

I'm a very strange person, I usually prefer putting my feelings down on black and white, like this, because it is the best way of expressing your feelings without being misinterpreted. But this time I just want to post a song, that I came to think of yesterday. No need to over-analyze, no need to justify. Just listen.

Trying not to lose my head but I have never been this scared before
Tell you what I’ll do instead, lay my body down on the floor
To forget what I’ve done, silhouette til the good lord come
All we know is distance
We’re close and then we run
Kiss away the difference
I know you hate this one
Trying not to lose your own, boxing up everything, you’ve got
All you ever knew of home, you’re scared scared to see
Your mother there in the door, you wonder where did the years go
All we know is distance
We’re close and then we run
Kiss away the difference
I know you hate this one
But this is how the story ends


My heart is refusing me

Det har varit lite dåligt med bloggandet, ja. Och jag är ledsen för det, ja. Men livet i Sydney as I know it tar slut om en sisodär tre veckor och jag ska göra det mesta av dem nu. Det börjar med att gå upp tidigt och möta nästa svensk att ta australisk mark under sina fötter, innan det bär av till jobbet och senare på kvällen en utgång till The Gaff. Men med tanke på att vi ska till en av mina kollegor på lördag kväll och att jag börjar jobba vid lunch på lördag blir det nog inte så sent kanske kanske nästan.

Nu har det börjat bli varmt igen, förmodligen på grund av det stundande åskovädret. Humidity goes high, Johanna får inte sova och det är allmänt kladdigt mest hela tiden. Tur att jag jobbar i närvaron av AC på jobbet, puh. Även om det är dundermegatråkigt att sitta i receptionen och säga "Hihowareyou" och "Seeyalater" i sju timmar.

Var hos frisören idag och klippte mig, gick på 35 dollar (220 kr) men hon som klippte mig var riktigt duktig och jag fick håret tvättat, plattat och allt annat, så jag gav henne till och med 5 dollar i dricks efteråt. Och sushirolls, 3 för 5 dollar, det njuter jag av medan jag kan.

Lite förkyld är jag också. Men nu känner jag att det är ett väldigt abrupt och kort blogginlägg här så lika bra att göra det jag ska, dvs. lägga mig. Puss!

Gilla



Det stämmer. Typ. :)

Captain Fantastic

Om det finns någon förutom min mamma och pappa som jag ska tacka för att jag lever, så är det kapten Richard De Crespigny och resten av crew på QF32 den där dagen i november. Ikväll visas en dokumentär på Channel Nine här i Australien om vår lilla flygincident; hur kaptenen i princip var skillnad mellan katastrof och lyckligt slut, hur mirakulöst planet fortsatte flyga trots att det tekniskt sett inte borde gjort det, hur allt gick till... etc, etc. Tre månader efteråt kan man ju tycka att jag borde släppt det och skita i allt som har med det att göra för att inte dra upp dåliga minnen. Men Johanna Friis har svårt att släppa saker, hon tänker för mycket på vad som skulle kunna hänt. Hon tänker på vilken sinnessjuk tur jag och ungefär 450 andra människor hade.


All is well in the world

Egyptens Mubarack har avgått, demokratin har segrat ännu en gång. Peter Forsberg har gjort comeback i NHL och inte skadat sig, han var bäst på isen läste jag. Och ikväll/inatt är det Melodifestival hemma i Sverige och bara fyra veckor kvar tills vi åker till Nya Zeeland. All is well in the world, på ett ungefär iallafall.

Igår var vi ute i city och levde loppan, jag, Fredrika och Linnea. Först gick vi till mitt jobb och satt och drack lite after hours, vi sjöng nationalsången för mina två kollegor och hade allmänt trevligt. Vi gick till The Ivy och smög oss in utan att betala, de har ingen koll alls där alltså. Tur att vi inte betalade för det var fasen inte värt 20 dollar. Wannabees, backslicks, highheels och miniturkar i 30-årsåldern som "frestar" med tajta brallor och rosa skjortor. Nejtack, vi håller oss till våra roliga backpackerställen och kanske The Gaff som vi ska premiärbesöka nästa vecka. Det var dock roligt att få åka gratis taxi till Sidebar och en kycklingwrap satt gott mitt i natten på Maccas.




Idag har det åskat, regnat, blåst och varit mulet. Jag gick upp vid tolv och städade köket, duschade och gick till Broadway för att jag på något sätt har börjat få kaffesug på morgonen. Gloria Jeans capuccino var dock inte ens nära min egengjorda på jobbet som dessutom är gratis, och en bagel med blåbärssmak rekommenderas INTE om ni någon gång skulle fundera på att köpa en sån. Hittade ett fint halsband och ett fint linne iallafall för 10 dollar (70 kronor) och det kändes himla värt idag. Lite jordnötter fick jag lust att köpa också till min filmkväll som jag ska ha sen, Australia tänkte jag se (nu när jag ändå är här liksom haha).


Att ranka

Det enda jag har gjort ikväll är att fundera. Fundera på min höst 2011. Vad jag ska gå, och därmed vilken ranking jag ska göra när jag söker in på universitetet om cirkus en månad.

1. Arkitekt. Det fattas 0,2 sjuka jäkla poäng mellan mig och arkitektutbildningen (jag = 21,8; KTH krävde HT 2010 22,0). Etta i vilket fall. It's what I want.

2. Här har vi problem. Valet står just nu mellan medieteknik - det jag trodde var det enda för mig efter arkitekt - eller samhällsbyggnad, som i sin tur är mer som arkitektur och som kan ge mig i princip samma jobb - iallafall samma arbetsplats.

KTH om civilingenjör i medieteknik:
Vår värld, våra jobb och vår fritid domineras allt mer av medier, information, kommunikation och interaktion som baseras på ny informationsteknik. Nya informationsprodukter, medier, underhållning och affärsmöjligheter utvecklas i allt snabbare takt. Denna utveckling kräver civilingenjörer, som förutom kunskaper inom den senaste tekniken också har insikter om informationsinnehållet i medierna och dess gestaltning, ekonomi och affärsutveckling samt marknadsföring och medieanvändning. En sådan bred kompetens där teknik och naturvetenskap kompletteras med icke-tekniska ämnen får du på KTH:s medieteknikutbildning.


KTH om civilingenjör i samhällsbyggnad:
Civilingejörsutbildningen i Samhällsbyggnad ger dig en bred kunskapsbas inom samhällsbyggnadsteknik, samhällsekonomi och juridik. Därefter ger den dig en betydlig fördjupning inom ett specifikt samhällsbyggnadsområde, t.ex. huskonstruktion, naturresursteknik, stads- och trafikplanering, bygg- och fastighetsekonomi etc. Jordens befolkning ökar, befintliga städer växer, helt nya städer måste skapas, olika typer av transporter ökar och med det trafikproblemen, nya och bättre metoder behöver utvecklas för att konstruera och bygga t.ex. hus och anläggningar… Listan kan göras ännu längre men om du är intresserad av dessa frågor: hur vårt nuvarande samhälle är planerat, byggt och förvaltat och hur vårt framtida samhälle skall planeras, byggas och förvaltas så är samhällsbyggnadsprogrammet något för dig.


Ber inte att ni ska välja åt mig men bara att ni ska säga vad som låter mest intressant - och mest som mig! - för att jag ska få lite friska idéer till huvudet som just nu är lite utav ett kaos. Tack. Nu ska jag sova sött.

Trehundrasextiofem plus

Fick gå upp klockan 06 imorse för att hinna till jobbet i tid efter dusch och havregrynsfrukost - jag är inte direkt någon morgonmänniska förutom när jag absolut måste, och idag kunde inte ens tre koppar kaffe göra något åt den saken. Receptionen på jobbet i ungefär 6 timmar är inte direkt något jag är hyper över, men det är ganska soft också, även om jag saknar baren och faktiskt även restaurangen. Är helt jäkla slut efter den här dagen. Mycket beror nog på att jag inte gått upp såhär tidigt sedan vi drog oss upp ur sängen i Singapore för tre månader sedan.

Nu finns det alltså bara en sak att göra och det är att se på House. Jag har sagt det många gånger - kanske inte här, men ändå - fast jag säger det igen: bästa tv-serien, någonsin. Lost hade förstaplatsen, men nej, vad som händer på Princeton Plainsboro är fasiken det bästa jag har sett. Inne påsäsong 7 nu och det är bättre än någonsin. Humorn är helt underbar, dramat är så gripande, alla medicinska utredningar är så fascinerande (ville bli läkare ett tag på grund av House, och egentligen vill jag nog det kanske fortfarande, innerst inne).
Ge det en chans, ni som inte har det än.

Kärlek till Hugh Laurie.


Setting forth

Idag har dagen på jobbet flutit på jättebra och allt har löst sig och allt jag pratade om igår kan ni glömma. Rättvisan segrar och saker och ting är som det brukar vara. Glad Johanna.

Jag blev dock inte så glad när busschauffören för linje 422 lurar mig till att stå och vänta en kvart i duggregn och blåst på en buss som jag ändå inte kan åka med, för den tar bara förbetalt, vilken busschauffören innan sa att den gjorde. Arg Johanna. Väldigt arg.

Åkte så småningom till Newtown efter jobbet och gick runt bland alla underbart fina butiker som finns där. If I had a million dollars, säger jag bara! Är grymt sugen på tygpåse och linne från ett speciellt ställe, kommer inte ihåg vad det heter med vet att de brukar ha ett stånd på Bondi market på söndagar. Får köpa när jag har råd. Jag gick också in på Vinnies i Newtown som är som ett litet mini-Myrorna eller pytte-Beyond Retro. Fanns mycket att gå igenom och jag hittade till slut en superfin klänning för tio dollar från Sportsgirl som jag kan tänka mig har kostat säkert 50 dollar innan. Fint skick. Glad Johanna. Igen.

Nu har jag sett den fina filmen I rymden finns inga känslor och blivit sådär magiskt varmt inombords. Så himla bra, och jag som gjorde ett arbete om Aspbergers i psykologin i trean kände lite extra för Simon. Fin film, se den!

I Sydney är det inte direkt varmt just nu, frös faktiskt lite idag haha. Så jag har inte gjort så mycket mer idag - min ekonomi som jag håller rätt hårt på fram tills nästa vecka tillåter inte att joina Fredrika och Linnea på tacos, skulle bara snyltat av dem så det är lika bra att stanna hemma. Har nog aldrig varit utan tacos såhär länge, ever. Tacokväll när jag kommer hem, you bet!

Har för övrigt surfat runt som en liten kaffenörd på Blocket och letat espressomaskiner... Jag har blivit kaffetokig. Tycker det är så gott med capuccino så det finns inte. Nu när jag dessutom har espressomaskinskills så måste jag ju hålla dem vid liv, och nu har jag kontaktat två pers om att köpa just espressomaskin. Hoppas jag kan köpa en på distans att ha när jag kommer hem, vore fint. Pappa blir nog glad, och mina kaffedrickande vänner också.

Dags att sussa sött - imorgon ska jag börja kl 8 och jobba i receptionen på jobbet. Galet utmanande kan jag säga, inte en lätt grej att svara i telefonen och processa medlemskap och så vidare. Men det går, det gör det. Säger vi.

Work ethics

Hur bra mitt jobb än är så blir jag mörkrädd av hur respektlöst man som arbetare kan bli behandlad här nere. Nu handlar det inte om mig, utan det jag bevittnar på min arbetsplats just nu. Jag förstår inte hur man kan negligera någon som varit anställd i flera år på ett sånt sätt som jag får se här nere. Överhuvudtaget hur man kan välja att utesluta personer från en diskussion som verkligen rör dem.

Saknar Ica lite just nu. Eller jo, mycket.

Och äckel-bengalen anklagar oss för nudelstöld. Ja, vi är ju så snåla att vi snor nudlar från snubben från Bangladesh som lever i ett vardagsrum! Arga är vi och nu planerar vi hämnd, när vi flyttar ut härifrån det vill säga. Fredrika har en klockren idé.

Nu blir det How I Met Your Mother innan jag lägger mig. Ska sova söta drömmar om salladsbaren på Ica.

Sleep is not my friend

Men det kanske kan vara så att jag får sova inatt. 23 grader och kyligt väder, efter 41 grader och sol igår. Tvära kast.

Går på filosofin "bilder säger mer än ord" och säger bara att 1. Newtown måste vara den mysigaste stadsdelen i Sydney, kanske går dit redan imorgon igen. 2. En dyr cappricciosa som är den godaste man ätit är så värt pengarna. Såååå väääärt. 3. Daniel är ett roligt tillskott i vår lilla vänkrets här i Australien. 4. En riktigt bra söndag har passerat, även om gårdagens aktiviteter märktes av när vi vaknade.






Billig och underbar Gu va gott-pizza i all ära - det här kan vara den godaste pizzan jag ätit so far. Kostade 17 dollar, ungefär 120 kr, men jävlar i havet så sanslöst god. Mmm. En frisk matupplevelse i Sydney där vi annars lever på nudlar, toasts, frukt, choklad, havregrynsgröt, sushi och, i mitt fall, överbliven mat på jobbet.

Natti!

Saker som kommer saknas

Det är bara fem veckor kvar i Sydney nu. Det är helt galet hur det redan har gått hälften av tiden jag ska vara borta från allt jag känner till hemma i Sverige. Hittills har allt överträffat mina förväntningar (på det stora hela iallafall) och senast igår kväll hade jag en kalaskväll ute i den varma Sydneyluften.

Jag kommer att sakna att kunna vara ute till 3 utan att ens behöva tänka tanken att man kanske börjar frysa snart, trots att man har på sig klänning utan strumpbyxor. Jag kommer att sakna att ta en buss och efter en halvtimme vara vid Stilla havet. Jag kommer att sakna att jobba på ett så soft ställe som Castlereagh club, att kunna sätta sig i Hyde park och sola på rasten. All underbar shoppning. All god mat (sushi!) och alla fantastiska människor jag träffat här som inte kommer att befinna sig på andra sidan jordklotet på många år. Folk man inte vet om man kommer träffa igen. Lite läskigt är det. Det är som att mina band till Sverige också sträcker sig till Australien nu.

För att gå på det mer ytliga om vad jag har gjort så är det inte direkt något produktivt. Skulle åkt till stranden men till vår stora glädje är det mulet, blåsigt och ungefär 25 grader idag och inte alls fuktigt. Sverige-väder, helt fantastiskt. Gick istället till Broadway, kollade på allt möjligt fint som finns där. Ska köpa en bok på onsdag som jag vill läsa som heter 127 Hours, finns en film (Oscarsnominerad) som baserats på boken men vill definitivt läsa boken först den här gången. På tal om film vill jag se Black Swan snart, men Fredrika, Linnea och Maja har redan sett den. Jag får se om jag kan få med någon av de andra!

Snart kommer Daniel hit och ska låna internet innan vi går till Newtown för att hitta turk-pizza. Men min favoritmat är definitivt sushi numera :)



Nam nam....

Cravings in 41 degrees

Jag har kommit på att jag fullkomligt älskar sushi. Har provat denna underbara japanska rätt hemma men det är först nu i Sydneyvärmen som en tallrik med kalla sushirullar blivit det godaste jag vet till lunch. Jag ska få alla att prova sushi och har redan börjat med Fredrika och lyckats vända henne från skeptiker till entusiast. Underbart. Är dock lite sur över att det inte finns lika mycket sushi hemma och att det dessutom är dubbelt så dyrt. Och här finns det mycket mer att välja mellan, nam nam....

Igår var det fredag och jobbveckan avslutades med att först vara ute med en på jobbet i tre timmar, för att sedan dra mig hem och sedan ner till stan igen för att hänga med Daniel från Umeå som vi träffade i onsdags på Side bar. Vi pratade om allt möjligt och klockan sprang iväg till 01 när vi satte oss på KFC och åt kycklingvingar, gott. Hemma vid 02, men det betyder inte att man kan sova. Inatt låg jag vaken till 5.30 och kunde inte sova på grund av att det var 30 grader varmt och det inte alls finns något som kallas "kallt vatten ur kranen" klockan 4 på morgonen. Bengalen låg och vred sig i sängen och suckade något i stil med "fuuuck it's hot". Vet inte riktigt om han var medveten om min närvaro i köket/vardagsrummet när jag skulle dricka vatten, men han somnade nog så småningom. Han har nämligen sovit till nu, halv fem på eftermiddagen. Rolig snubbe.



Men, det är hela 41 grader ute idag. GALET VARMT. Jag har aldrig varit med om en liknande värme förut. Fredrika hade stått i rummet och fönstret hade varit öppet, en vindpust hade kommit utifrån och den var så varm att hon började undra om hon lämnat plattången på. Men icke, liknande bastuvärme är det här. Jag gick till bassängen i parken igen men det var för varmt för att existera där. Skönt i vattnet men tortyr att ligga i solen. Gick och köpte en kall isjuice med frukt i, kallad Boost juice, på Broadway för hela 45 kr, inte billigt men SÅ gott och SÅ svalkande. Lite sushi satt gott efter det hemma och nu är jag redo för en kväll ute med tjejerna från jobbet. Kommer väl svettas kan jag tänka mig.

Med varje hjärtslag

Man får inte mycket sömn här nere i Aussieland såhär års. När vi kom hit i november blev vi faktiskt lite besvikna på värmen som skulle råda och tyckte att tre regniga dagar på en vecka inte riktigt stämde in med bilden vi hade av vårt resmål. Men 3 månader senare kan jag säga att vi skulle uppskattat de kyliga dagarna där, för det är galet hur varmt det är just nu. Till och med den rätt konstiga bengalen som kommer från ett varmt Asienland säger att värmen är för mycket för honom. Och vi är svenskar! Februay hits us with a hot bang. Och jag förstår inte hur Jakob ens utstår värmen som måste vara i Hunter Valley just nu. Men nog om fuktighet och värme. Vi har stränder att åka till på helgerna, heh.

Det var roligt att jobba idag, men jäklar så sur man blir när man är i-lands-ig och klagar på hur sjutton AC'n kan gå sönder mitt under lunchruschen. Det blev imma på kylskåpen i baren ("condensation", tog ett tag innan jag rättade mig själv från att säga "the imm"...) och det som redan är 45-gradig värme i köket blev några grader ännu varmare. För övrigt var det det näst sista passet som jag och min "barfamilj" hade ihop, Greg och Luke som jag jobbade med allra mest i början splittras lite nu när jag är i köket och Luke bara ska jobba kvällar på grund av plugget. Och jag är ju sån där jobbig människa som fäster mig vid personer så jag ska ge dem lite godis imorgon som ett fint litet avslut.

Jag köpte nämligen Bilar och Marianne i Svenska kyrkan idag, efter att vi var och spelade brännboll. Det var riktigt kul att träffa lite svenskar igen och springa sig dyngsvett i en hundrastgård (hundarna betedde sig stundtals som att de var höga på crack haha). Vi använde dock inget bra svenskt vanligt brännbollsträ utan fick använda ett cricket-bat som väger bly. Min arm mår inte så bra nu, men det var definitivt en bra torsdagskväll. Fredrika är ute med Maja en sväng nu här på hörnet av Broadway men jag är seriöst sjukligt trött av värmen så jag ska försöka sova här snart.

Och så är det fredag imorgon, jobbar till halv fem och efter det ska vi och Daniel som vi träffade igår gå ut och ta en eller två öl i Sydneycity. Det är så gott med kall öl när det är varmt ute, jag trodde aldrig för mitt liv att jag skulle tycka att det är gott, men men!

Flabbergasted

Ibland är det överväldigande att vara Sydneybo. Imorse gick jag upp alldeles för tidigt för mitt eget bästa och gick till jobbet för att börja dela ut flygblad om våra priser man kan vinna (t.ex. resa till USA, 10 000 dollar cash, etc.). Varmt, varmt, varmt, återigen. Det blåste och jag stod i skuggan - ändå svettades jag som en gris och jag gick in några gånger mer än jag behövde för att ta paus. Kaos i köket utan mig tydligen, men jag kunde inte göra mycket när jag var satt till flygbladsjobb. Nåväl, halv ett åkte jag, chefen,och den inte så uppskattade konsluten som sparkar folk till ett café i Surry Hills och påbörjade tre timmars kurs om kaffe och hur man gör det ordentligt i maskinen vi har på jobbet. Även kallat barista-utbildning (ja, jag tycker barista låter som att det har något med en bar att göra, men som sagt, inget är logiskt här nere egentligen). Gick bättre än jag trodde eftersom alla andra hade mer erfarenhet - utom en rätt vilsen italienare - men jag lyckades naila en god flat white. Och jag har dessutom börjat tycka om kaffe, på riktigt.

Efter en varm promenad hem gick jag och Fredrika till Work n Holiday's lilla get-together på Side bar, 10 minuter från där vi bor. I början var det hur segt som helst, men vi fick gratis fingerfood och en gratis kall öl som jag måste säga var riktigt god när det varit så himla varmt ute (vad händer med mig? Har börjat gilla sushi, kaffe och öl...?). Efter någon timme med lite prat med en kanadensare och en svensk från Umeå så gick ett band upp på en liten uppbyggd scen. Man ha rinte höga förväntningar, men jävlar i havet så bra de var. Definitivt det bästa coverband jag sett och jag förstår för min värld inte varför de inte har ett skivkontrakt. De körde Beatles, Radiohead, Robyn, Kings of Leon (jag dog när de körde igång "Use somebody", och insåg att jag MÅSTE se dem den 8 mars, även om det kostar gazillion dollar att gå) och en massa annat bra. Lite udda australiensiskt också, alla sjöng och fasiken så speechless jag blev av killarna i bandet. Speciellt han i grå tröja. Nu ber jag om ursäkt alla killar som läser, men den killen jag såg som sjöng i bandet ikväll är den snyggaste människa jag någonsin sett med egna ögon. Han kanske är världens skitstövel, jag bara konstaterar att det är orättvist hur snygga människor kan bli. Och dessutom spela gitarr och sjunga som jagvetintevad. Jag och Fredrika blev helt enkelt flabbergasted. Googla det ni...

Och nej, bandet har inget namn, vi blir tokiga här. Vi ska verkligen gå nästa onsdag och då ska vi verkligen fråga efter namn. Oh yes.





Vi hittade några Youtubeklipp med det här namnlösa bandet, detta är ett gammalt klipp men det får duga!


Hett

Det är så varmt. Det är så varmt. Det är så varmt!!! Konstigt att gå hem från jobbet halv nio på kvällen och känna sig så svettig av att gå att man skulle slänga sig i närmaste isvak om det gick. Helt ärligt skulle jag det, jag har aldrig i mitt liv svettats på grund av varmt väder så mycket - sammantaget - som jag gjort när jag varit här under 3 månader. Jäklar alltså.

Jobbet rullar på (fick 11 dollar i dricks idag, wuhu!) och imorgon är det dags att göra promotion för cluben innan jag och chefen ska på kaffekurs. Lite udda att jag får en baristakurs helt gratis, men tydligen tycker han att jag är bra på det jag gör, till och med så mycket att han vill att jag stannar och jobbar och inte åker hem. De för någon form av kampanj nu och försöker övertala mig om hur bra Australien är och att jag borde stanna. Men de vet nog att home is where your heart is, och även om jag skulle vilja klona mig själv och leva på två ställen samtidigt så skulle jag välja alla människor hemma först, anytime. Fast jag trivs just sjukligt jättebra på stället, inget snack om saken...

På tal om Sweden vs. Australia så sa Greg att ABBA är världens bästa band genom tiderna. Man känner sig faktiskt lite stolt då.

Och ännu ett resmål riskerar att bli uteslutet ur planen. Södra Queensland med Brisbane är fortfarande halvt översvämmat när nu Cairns ska få sitt av en fet orkan. Vafan..?

Nytt

Ja, vad gör man i Sydney en måndag när man är lite halvt dödstrött och ensam hemma? Jo, man gör om bloggdesignen. Och sedan ser man på A Walk to Remember.

Ser det bra ut? Såhär ska det se ut men blogg.se samarbetar som vanligt inte...


Små steg

Jag börjar bli lite brun. Tydligen är det så att när man försökt bli brun tillräckligt länge i lagom takt (sedan november ju) så kommer man till slut till ett stadie då man bara blir mer och mer brun istället för röd och sedan lite brun.

Funderar också på att klippa håret om en sisodär tre veckor, vad tros om det? Håret bara växer och växer...



48 dollar och 40 cent

Så mycket fanns i min dricksbössa jag öppnade idag efter att ha börjat på den för lite mer än en månad sedan. Är inte alls mycket om man jämför med restaurangbranschen men för att stå i baren och bara hälla upp öl åt gubbar är det helt ok! Får ju ingen dricks i bistron (trots att man jobbar hårdare där:P) och alla dricks i baren går sedan några veckor tillbaka till Queenslandinsamlingen. Så, sparpank som jag är, öppnade jag burken. Trevligt. Ungefär 350 kronor i svenska pengar, dessa mynt.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0